Asfaltens hemligheter!

För att komma till rätta med luftkvalitén på Hornsgatan ser Stockholm Stad bl a över åtgärden att oftare belägga gatan med ny asfalt (se inlägg 14/4). Visst är det bra med ny asfalt men det är också viktigt att se över vilken typ av asfaltsbeläggning man lägger.

Förutom slitstyrka, god friktion, poleringsresistens och goda bulleregenskaper måste vägbeläggningen klara påkänningarna från den tunga trafiken och den yttre påverkan från miljön (fukt, salt, frys-tö, etc.). För att kunna göra detta krävs goda kunskaper om vägbeläggningarnas och de ingående materialens prestanda samt bra information om väg, trafik och omgivande miljö.

Vanligast är att asfalt består av stenmaterial (ca 94 vikt-%) och bindemedel (ca 6% bitumen). Det är heller inte ovanligt att det inblandas något tillsattsmedel, tex fibrer och vidhäftningsmedel. Vad som framförallt skiljer sig mellan olika beläggningstyper är kornstorleksfördelningen och den största stenstorleken.

Vägbeläggningens utveckling berörs, liksom frågan om dubbdäckens vara eller icke vara, av relationen mellan vad som är bra för miljön och vad som är säkerhetsmässigt godtagbart. Det finns t ex stenmaterial som är bättre av hänsyn till slitage och partikelemmission men är sämre ur säkerhetssynpunkt

Högkvalitativa stenmaterial typ kvartsit och porfyr är mycket finkorniga, täta och hårda. De har en mycket bra slitstyrka men innebär samtidigt ökad risk för polering och därmed försämring av vägbanans friktion. Generellt är detta inget problem men på utsatta platser kan friktionen reduceras till kritiska värden. Det är främst vid inbromsnings- och accelerationssträckor, t.ex. vid gatukorsningar och stoppljus, som polering kan bli ett problem.

En möjlig, om än mycket kostsam, metod är att rugga upp och planfräsa hela vägbeläggningen för att minska vägslitaget. Huruvida det skulle vara en möjlig lösning på hornsgatan återstår att se.

Vägverket menar att utvecklingen av vägbeläggningar i ett längre perspektiv ändå kommer utvecklas till att medföra mindre partikelslitage. Ett exempel på just den utvecklingen är att det i vissa länder, bl a USA, har studerats hur olika gummiblandningar i asfaltsmassan påverkat partikelgenereringen. Vissa resultat tyder på att gumminblandning kan minska slitaget, men detta är fortfarande under utredning.